Lilla Jul och julpynt
Japp idag är det Lilla Jul som vi på Åland och Finland firar lördagen innan första advent. Det är nästan precis som vanliga julafton. Man delar ut julklappar och äter julmat/julfikar. Det är en försmak av den stora julen. När det börjades vet jag inte.
Jag har julpyntat även om det inte ser så där överjuligt ut eftersom jag inte har så många saker. Lämnade det mesta efter mig för att det är viktigare att barnen får en julig jul (samt påsk). Har ingen gran heller och det är lite trist. Om någon därute läser detta så är det fritt att skänka en plastis till mig. ;)
Jag lever i det förflutna
Jag har kommit på mig själv att leva i det förflutna. Ta tex godis, det var något man åt som barn. Det var ju liksom grejen att få den där påsen varje lördag. Jag minns hur det smakade, oj vilken upplevelse. Än idag söker jag samma njutning av godiset som det var när jag var liten. Det gäller ganska mycket saker. Man söker lycka, lycka i det som var när jag var barn. Men livet är inte en skaldjurssås som en viss reklam talar om för oss. Mitt liv ser helt annorlunda ut än för 30 år sedan. Hur hittar jag MIG i nuet?
Det blev kortvarigt
Moa är tydligen jätteallergisk mot marsvin eller om det är höet. Så Sigge och Texas skall få tillbaka till förra ägaren. Så synd men inget att göra åt. Moa vill inte komma och det vill jag inte missa.
En månad
Idag är det 32 dagar sedan jag blev vegetarian. Det är en milstolpe i mitt nya liv. Det har varit svårt och ännu är jag långt ifrån fullärd. Jag brukar googla på vegetariska recept för att hitta något nytt att testa. Helst vill jag kunna laga maten från grunden och inte behöva köpa färdiga rätter. De dyraste kan jag inte köpa men jag har ännu klarat mig på det jag klarar av att laga och som är billigt. Men dessa biffar såsom morotsbiffar och rödbetsbiffar har jag inte klarat av att laga men mitt mål är att även kunna laga dessa.
Jag har börjat baka bröd och bakverk. Oj verk låter så stort men det är typ kladdkaka, muffins och liknande som jag bakar. Just i skrivande stund håller jag på med chokladbollar. Är sötsugen för jag har inte ätit godis på 6 dagar. Vilket är även en del av mitt nya liv. Pengarna jag köpte godis för lägger jag på mina grisar numera.
Eget matbröd
För några veckor sen började att baka. Ingen större hit för min del dels för att det är tråkigt, tar lång tid och att det blir en ENORM hög med disk efteråt. Jag vill bara äta det goda med andra ord och slippa allt det andra. Men köpebröd är inte ens i närheten av hembakt bröd i godhet. Dessutom innehåller inte hembakt bröd några tillsatser och andra ämnen som köpebröd har för att hållas fräscha en längre tid.
Jag hade de mesta av ingredienserna hemma och det enda jag behövde köpa var rågmjölet och jästen. Imorgon skall jag få köpa lite honung av min stödperson så jag kan baka det andra brödet jag sett ut. Idag blir det rågkakor (4st) och imorgon tänkte jag baka honungsbröd. Ett så kallat brytbröd kommer det att bli. Det kommer att bli så gott när det är klart.
Det gick inte så bra
För några år sedan åt jag Tramal och då funkade det bra och jag trodde att detta skulle ske igen. Men jag hade inte räknat med att mina övriga mediciner som jag inte hade då skulle hamna i kollisionskurs med varandra. Men jag blev så illamående och yr att jag måste stanna hemma från jobbet. Nu har det gått lite mer än ett dygn och nu har det släppt och jag kan vara mera normal. Kommer inte att ta dessa tabletter mer.
Välkommen Sigge och Texas
Ikväll kom dessa små lurvbollar hem till mig. Den långhåriga marsvinet är Sigge och den korthåriga är Texas. De är födda i februari och mars detta år. Det har varit så tråkigt här hemma och väldigt ensamt. Hoppas vi får ett fint liv tillsammans.
Sigge
Texas
Uppiffning
På vägen hem idag på vägen hem så kom jag på att jag har en sköldpadda på min trapp. Rätt så trist och den syns knappt där den ligger. Inte saå inbjudande och glatt med andra ord. Så här blev min kreation...
Temabloggning nummer 12
Veckans ord blev på bokstaven E och ordet blev Edil. Det betyder: befattningshavare i antikens Rom med uppgift att övervaka ordningen.
Myalgi
Förra vintern fick jag diagnosen Myalgi, inte fibromyalgi. Det betyder muskelsmärta och sitter inte vid fästerna eller lederna och uppkommer inte av ett slag eller skada. Jag har haft detta i några år men det var först förra vintern som diagnosen sattes. Det gör ont varje dag men är lindrigare på sommaren då det är varmt och för några veckor sen började det komma fram lite sakta men igår stod jag inte ut längre.
For till läkaren idag och spenderade två timmar på en hård stol. Jag hade ett ultimatum, sjukskrivning eller STARK värkmedicin för vanliga Panadol eller Burana funkar inte. Panacod tål inte magen och någon annan medicin jag fått förut hjälpte inte heller. Det finns en medicin som jag vet hjälper och det är Tramal. Eftersom den är beroendeframkallande så vill läkare inte skriva ut denna men f*n jag vill inte ha denna smärta längre. Till slut skrev han ut en förpackning som jag genast hämtade ut.
Ever after
En man och hans dotter levde ensam i Frankrike på 1500-talet. När dottern är 8 år träffar fadern en kvinna och gifter sig med henne oah tar med henne och hennes två döttrar hem. Kort därefter dör mannen och hans dotter blir då tjänare åt den nya kvinnan och hennes döttrar. Tio år går och en vacker dag så kommer en man ridande genom deras trädgård och har stulit deras häst. Danielle (tjänarskan) börjar kasta äpplen på mannen. Sedan visades det vara prinsen av Frankrike. Ett tag senare så träffar Danielle prinsen igen vid slottet för hon skall köpa loss en kär medarbetare som var på väg att skeppas till Amerika. Hon uppger falsk namn och alla träffar därefter är hon Nicole, hennes moderns namn.
En askungesaga på 1500-talet. Mycket kärlek. Kärleken vinner över status.
Betyg 4 av 5
Det där med att poletten trillar ner
Jag har kommit på en idé om hur jag kan spara pengar till en ny tatuering. Det kommer att ta aslänge med min lilla veckopeng. Det mesta går ju till mat och GODIS. Men hallå tänker jag. Om jag lägger pengarna på att spara till en tatuering och samtidigt bli sockerfri på kuppen istället. Det har folk sagt åt mig åtskilliga gånger men det har liksom inte fallit på plats. Förrän nu! Fan att det skall ta så lång tid tycker ni då. Ja vissa är mer trögtänkta än andra och jag är tydligen en av de trögtänkta.
Jag tror det ligger i att man kommit till en punkt i livet som det är rätt att göra en förändring. Även om man vill så kanske det inte alltid är det rätta tillfället. Hänger ni med? Det måste vara den där poletten som trillar ner innan det går upp för en.
Bloodrayne
Rayne är både en vampyr och en människa, så kallad dhamfyr. Hon hålls fången på en kringresande cirkus för "freaks". En natt så kommer en vakt och skall våldföra sig på henne men hon övermanna honom och suger blod och i sin ilska biter och suger hon alla i sin väg inklusive sin väninna som försöker hjälpa henne med att ge henne sina svärd. Rayne har bara en sak i hjärna och det är att mörda mannen/vampyren som mördade hennes mor. Hon får veta att denna man är hennes far. Under resan kommer ett litet gäng tillhanda och hon får husrum och mat samt träning för de har samma mål; att mörda Kagan, den mäktigaste vampyren på jorden.
Det är en mörk och blodig film. Mycket blod och gärna närbilder. Stör mig lite på att Rayne för det mesta bar sina svärd i handen istället för på ryggen. Liten miss. Storyn var bra.
Betyg: 3,5 av 5
Gamla bilar
Hotellet Sunlight hade en utställning med gamla bilar. Jättefina och i ett bra skick. Synd bara att det knappt fanns några skyltar om informationen kring bilarna. Lägger upp en rad olika bilder snarare än att skriva. Mitt i allt fanns det en Ferrari från 1989. Tyckte inte alls att denna passade in i denna utsällning med bilar från 1930 och 1940-talet. Den fick helt enkelt inte vara med på bild men ni kommer att ana den i en av bilderna längre ner.
En droska
Tvålfabriken
När vi kom till Sunlight Inatt så såg jag på området att detta varit ett gammal fabriksområdet. Då visste jag inte vad för fabrik detta varit. Idag på morgonen så hade konferensarrangörerna ett bildspel som berättade vad fabriken tillverkade. Det är bland tvålen Lux. Tvålen och tvättmedlet fanns under 70 år här. 1992 lades fabrikstillverkningen ner. Jag kommer ihåg att jag allra helst att mamma skulle köpa denna tvål som barn för den luktade så gott. Kunde inte i min vildaste fantasi få sova i samma byggnad som denna tvål.
En liten bit mörk choklad.
Temabloggning nummer 11
Ordet denna vecka blev Kamdium vilket betyder vävnade mellan bark och ved.
Citat hämtat från denna blogg: "Vi har umgåtts i sällskap av lite kamdium och vi har snackat massa skit..."
Skrääämande
Alla säger att det är jag som måste ändra mitt tänk men jag har lagt allt min tro och mående på andra och mediciner för det är skrämmande att göra allting själv. Jag måste ändra mitt tänk själv och det är först nu som jag faktiskt inser att jag bara är den som kan ändra på mig själv. Inte andra. Nu när jag insett detta så är det ännu mera skrämmande och vill fly ifrån detta. Vill inte med detta själv för HUR skall lilla jag klara av något sånt här stort? Jag vet inte ens var jag skall börja. Finns det någon som kan säga mig hur jag gör?
Autist - javisst
Igår eftermiddag var jag på en teater som heter Autist - javisst. På en timme så spelade tre personer en teater om hur det är att ha Asperger (högfungerande autism). Det var "Jonas" som hade Asperger och som blev missförstådd och han ville inte alls ha sin diagnos. Jonas träffar en tjej, Maja, som absolut ville ha sin diagnos och hon tycker att det har blivit bättre sedan hon fick den. Vi fick följa med Jonas från det att han var ett litet barn och upp till vuxen ålder.
Jag skrattade vid flera tillfällen för jag kände så igen mig i en hel del faktiskt. Pjäsen ville förmedla att det är en personlighet man har och ingen diagnos för diagnoser kan vara så skrämmande. Både för dom som får diagnoser och även för människorna utanför som inte vet så mycket om detta och då tar en massa felaktiga beslut.
Att våga fråga
Jag har svårt att fråga någon om det gynnar mig. Alltså att det bli något bra för mig. Tex om jag skulle behöva skjuts hem efter en aktivitet inne i stan så kan jag inte det för det gynnar mig eftersom jag får komma hem. Så det resulterar att jag inte far iväg på dessa aktiviteter eftersom jag inte skulle kunna komma hem med bussen. Det har inte alltid varit så men nu när jag är skör så kan jag inte riskera att folk tycker illa om eller tycker att jag är egoistisk. Vill inte såra dom heller. Det här är något jag behöver bygga upp igen.
Minnet
Jag har nog alltid haft dåligt minne men det blev ännu sämre sedan ECTn i somras. Det var en behandling som jag hoppats mest på men tydligen var det inget för mig för det varade inte så länge innan effekten gav upp. De närmsta veckorna var värst men nu har det gått flera månder och minnet är fortfarande uselt. Inte lika dåligt som veckorna efter men ändå. Kan sitta och läsa en text, verkligen koncentrerat, så minns jag inte vad texten handlade om. Jag måste skriva upp allt så jag inte glömmer något. Som idag när Moa sa att stickcafét skulle vara, då först kom jag ihåg att det skulle vara en i november månad. Hade inte kommit på det även om jag skulle få tänka efter. Vet inte hur jag skall träna detta.
Dagens ord
Valde detta ord för att jag är lycklig som får ha mina tjejer hos mig. Vad betyder lycka för dig?
Hata eller älska
Har ni tänkt på en sak? Man säger ju att man antingen hatar det eller älskar det om något ätbart. Jag satt och funderade lite på det när jag satt på bussen hem idag. Vi är alla människor och från en "neutral" cell men ändå får vi olika smaker här i livet. En del bara finns där och en del lär vi oss att tycka om med tiden. Men en del saker är verkligen vidriga. Vi har nog alla en eller flera saker som ni inte tycker om. När det var Halloweenfest på Pelaren så kom det fram godis. Jag hade aldrig ätit de förut och när jag smakade de så blev jag så förälskad i dessa anisgodis medan de flesta undvek dessa för tydligen var det ingen poppis. Det gjorde inget för då fanns det mera till mig. Hihi.
Äntligen har jag fått upp tummarna
Ja eller något sånt säger man nog. Jag har sedan förra årsskiftet tänkt att jag skall anta en utmaning. Lite sent kanske men nu behöver jag inte göra detta för någon utmanings skull utan för min egen skull. Detta skall bli ett steg i rätt riktning (förhoppningsvis) för en bättre mental hälsa.
Utmaningen går ut på att varje dag i ett helt år skriva EN sak som är positivt. Tänkte även fota min lapp och visa upp på bloggen så att ni andra får se vilket ord jag valt. Jag kommer att skriva en förklaring om varför jag valde det ordet.
Dagens ord är ordning. Ordning på ett positivt sätt och ingen OCD. Ordning idag är för att jag fixar saker som legat, småstädat och rensat upp en del saker. Ordning och reda med andra ord.
Gjorde en söt liten låda att lägga lapparna i.
Helgen blir av
Inte i min vildaste fantasi så skulle jag få så snabb respond men nu några timmar senare finns det pengar på mitt konto. Jag känner mig lättad även om maten var fixad. Jag behöver inte sitta å gråta och tycka att världen har gått under. Jag kan släppa detta och koncentrera mig på att få hem Julia. Jag har fått några tips på vad jag kan göra med henne och även de andra när de kommer. Jag har en idé om en sak men behöver lite hjälp och assistans. Har inte verktygen själv men jag känner några som jag skulle kunna fråga. Vill inte berätta så mycket om detta för att avslöja projektet innen det är klart.
Tänk vad pengar kan ställa till det
Jag skall få hem Julia i helgen. Jag ser framemot det även om jag inte har några planer på vad vi skall göra. jag hoppas hon vill vara med och laga pizzan jag planerar att göra. Jag skall leta fram toarullar så kanske vi kan pyssla med det också. Måla eller klistra på papper, ja vem vet. Men allt kullkastades när jag ser att jag har 0€ på mitt konto. Vanliga fall skulle det stå 25€ på fredagar. Får panik och ser hur hela min värld rasar. Jag har inga pengar att köpa mat och då kan jag inte få hem min Julia som jag väntat på i 6 veckor. Försöker att ringa till IB men de har inte telefontid på fredagar. Försöker med näbbar och klor att få nån kontakt men de är inte ens på plats. Paniken växer. Sitter och gråter på bussen och vet inte hur detta skall gå till.
I ett desperat försök går jag till "min" butik och frågar om kredit och försöker berätta vad som hänt men jag bara gråter. Men jag fick lov att handla på kredit och maten är iaf räddad så jag kan få mitt barn i helgen. Helgerna är heliga för mig om jag inte ligger inne på avdelningen men det är en annan femma. Skrev ett mejl och jag fick svar och de skall försöka lösa det. Jag är så tacksam för det. Tänk vad pengar kan ställa till det.
