I två dagar har jag pratat om mitt självskadebeteende och om mina delmål. Allt detta har triggat mig och jag sitter här med ångest och viljan att skada mig. Det är så starkt den här känslan. Det är jättesvårt att släppa tankarna på detta men jag skall hålla mig ifrån att skada mig själv. Tog Opamox för att lugna ner mig men min kontaktperson tycker att jag skall hitta på något annat men Opamoxen får blir en övergångsperiod. Hjälp mig att klara min utmaning.
Förra vintern fick jag diagnosen Myalgi, inte fibromyalgi. Det betyder muskelsmärta och sitter inte vid fästerna eller lederna och uppkommer inte av ett slag eller skada. Jag har haft detta i några år men det var först förra vintern som diagnosen sattes. Det gör ont varje dag men är lindrigare på sommaren då det är varmt och för några veckor sen började det komma fram lite sakta men igår stod jag inte ut längre.
For till läkaren idag och spenderade två timmar på en hård stol. Jag hade ett ultimatum, sjukskrivning eller STARK värkmedicin för vanliga Panadol eller Burana funkar inte. Panacod tål inte magen och någon annan medicin jag fått förut hjälpte inte heller. Det finns en medicin som jag vet hjälper och det är Tramal. Eftersom den är beroendeframkallande så vill läkare inte skriva ut denna men f*n jag vill inte ha denna smärta längre. Till slut skrev han ut en förpackning som jag genast hämtade ut.