Mina planer till hösten 2014
Jag har inspirerats av alla dessa matprogram som går. Mat har inte varit min starka sida och jag är väldigt kräsen ändå kan jag se mig själv smaka på maträtter och laga dom. Efter alla dessa dieter hit och dit så har jag även fått kunskap om bra produkter. Även om olika allergier då mina egna flickor varit allergiska när de var små. Jag har inte mycket att komma med men jag hoppas att utbildningen nästa år skall ge mig det jag saknar för jag vill laga fin och bra mat till mina flickor samt Pelaren. I dagsläget vill jag inte jobba som kock i någon restaurang men vem vet vad som händer under utbildningen. Det är inte säkert att jag kommer in men skall ta reda på information om hur jag skall söka och vad som krävs.
En må-bra-helg
Igår cyklade jag till mina flickor för att hjälpa Moa med hennes blogg. Blev bjuden på lunch och efteråt tyckte Julia att jag skulle sminkas så jag satt på golvet och blev fin. Rouche (stavning?), ögonskugga och mascara samt 3 olika läppfärger.
Idag var det spa på Pelaren och då fixade vi fötterna och ansiktet. En medlem hade med sig massor av goa saker som vi kunde smeta, kleta och tvätta våra fötter och ansikten. Skönt att få bli få bli ompysslad och pyssla om sig själv. Med andra ord så har det varit en skön helg.
Det där bra-iga hände
I tisdags kväll så fick jag ett mess från Moa att jag skulle ringa henne men jag hade redan satt mobilen på laddning (i kansliet) så jag såg inte det förrän i onsdsgs morse. Efter 8 ringde jag henne. Moa ville ha min hjälp, hjälp med bloggen och bilderna. Detta är stort för mig för jag har väntat på den dagen då mina flickor ber mig om hjälp. Alla säger att man varit en dålig förälder nångång men jag har haft ett sånt dåligt samvete över mitt beteende. Att vara psykisk sjuk samtidigt har ju knappast varit bättre. Detta har jag mått oerhört dåligt över. Jag har trott att de inte vågat ta kontakt och fråga något utöver mina samtal två gånger i veckan. Jag är så berörd över detta att jag bara gråter hela tiden när jag pratar om detta och även tänker på det. Detta kommer jag att ha med mig länge. :-)
Vågade ta kontakt
Kommer ni ihåg att jag skrev om min dröm om Jesus och Maria? Jag har en fråga som jag vill ha svar på. Hur skall jag tolka det Jesus sa till mig? Nu har jag tagit mod till mig och frågade en personal om telefonnumret till sjukhusprästen. Jag har inte våga fråga om det förut för jag har ju varit den där typen som vägrat tro på allt som har med Gud och Jesus. Den hårda typen. Men jag kan tala om att jag läser en bok här på avdelningen och det är Bibeln. Jag söker svar. Men nu har jag ringt sjukhusprästen och imorgon eftermiddag skall hon komma till mig. Oj vad det satt hårt inne men nu har jag frågat och är nöjd över det beslutet.
Mycket på kort tid
Under en tid har jag mer eller mindre mått dåligt och med allt svängande hit och dit så fick en sak att rinna över bägaren. Jag har så många tankar i hjärnan som jag inte kan sortera. Allt byggs på och inget kan jag lägga undan med tanken att det inte är något värt att komma ihåg. Jag tror att NT-människor kan det här med att sortera sina tankar medan min blir förstorat till enorma proportioner med tankar som kanske inte är sant.
När bägaren rinner över så kommer dessa tankar kring livet. Jag tog mod till mig och ringde avdelningen och här är jag nu. Tack vare detta samtal så har jag fått en andra chans. Nu skall jag få samtal förmiddag och eftermiddag under hela min vistelse. Eftersom den öppna avdelningen är stängd så hamnar alla på den slutna och här finns det föreskrifter så allt som jag kan skada mig med togs bort, till och med skosnörerna.
Skall stanna över helgen till att börja med och sen skall jag prata med min läkare på måndag. Då bestämmer vi om jag skall stanna eller skrivas ut. Jag skall försöka sortera mina tankar och bara vila.
Ur gängorna
Jag har en massa olika system som jag själv har bestämt. Tex om jag skall knyta skorna så gör jag på ett visst sätt, alltid, varje gång. Det sitter i handen och kroppen samt hjärnan. Det är så det skall vara helt enkelt. Det är ett sätt också att få lite rutin med allting och få upp snabbheten i det jag gör.
Men idag så var jag inte i mitt "perfekta" rytm. Rutinerna/systemet finns även på jobbet. Det är så jag funkar men som idag så gick det inte alls smidigt. Jag stoppar i snörena i en viss ordning, jag knyter hängerna i en viss ordning och när jag fått halva lådan (alltså 2*3 gungor) så skall högen till lådan men jag sättar mig ner istället och tänker börja på nästa hög. Sen när lådan skulle tejpas så går jag och sätter mig men glömde ta fram en ny tom låda samt hämta flera gungor. Så där har jag varit idag.
Ja såna dagar kan vi alla ha och det blir säkert bättre imorgon.
Nånting bra kommer att hända
För några år sedan, en sommar så drömde jag en dröm om Jesus och Maria. Jag kommer ihåg den som om det var igår. I en damm så finns det tre pålar som sticker upp ganska långt upp ur vattnet. På vänster sida sitter Jesus och Maria till höger om bordet som då är i mellan dom. Jag har gett dom majs. Detta måste vara runt år 0 (noll) och alla är fattiga men jag bjuder på mina sista majskolvar till dom. När de har ätit klart så säger Jesus till mig att något bra kommer att hända för att jag var så gästfri.
Nu har det gått 2 år och kanske har det redan hänt något utan att jag märkt det men samtidigt så vill jag ju att det skall ske något stort och det är det jag väntat på. Jag har inte tänkt på det varje dag men det kommer upp lite nu och då. Sitter här och funderar på om jag skulle gjort något mer, bett böner eller vad man nu gör, jag har aldrig gjort sånt. Skulle jag ha gått i kyrkan mera? Några frågor som jag kanske inte får något svar på och hur länge måste jag vänta på denna bra-iga sak?
Vad ville Jesus mig när han besökte min dröm? Var får jag reda på svaren?
En väldigt bra rubrik
Tja jag skulle kunna skriva om vädret, om hur det blåser och regnar men det låter sådär bra och väldigt intressant, eller hur? Nä skulle inte tro det så vi skippar det. Imorgon är det vårdplaneringsmöte inom psykiatriska huset. Det är några som kommer och jag då såklart. Vi skall planera min framtid om hur jag vill ha det och mina tankar kring detta. Jag kommer att ta upp en del saker såsom medicinerna.
Tex så har jag svårt för att somna. Jag sitter inte uppe och väntar och kanske aktiverar hjärnan så att jag inte blir trött så går jag och lägger mig efter ca 15 minuter från det att jag intagit kvällsmedicinerna. Jag får bara tröttande mediciner och de skall funka efter 30 minuter därav går jag och lägger mig efter 15 minuter. Men jag blir inte så trött att jag kan somna. Ligger och vänder mig hela tiden. Grubblar gör jag också. Att läsa eller spela går inte heller får då kanske jag inte finner sömnen. Men efter timmar i sängen blir jag rätt så förbannad. Jag hatar att vänta oavsett om jag ligger i sängen eller skall nånstans.
Jag har en hel lapp med mig till mötet. Det var mera saker nedskrivna men igår tog jag bort en tredjedel för jag tror inte att jag kommer få någon hjälp, har ju inte fått hjälp förut så varför nu? Får se om jag skriver ner det igen.
Har även skrivit en ansökan om en sak som kostar en del men jag vill ha något i mitt liv som ger mening. Eller tv-spel kanske inte ger någon mening tycker ni men så är det för mig. Jag har haft skittråkigt i snart 2 år för jag fick inte med mig en konsol och tv-spel. Det var viktigare att flickorna hade något att spela på och det är ändå ex-mannen som betalat för det mesta. Av ren uttråkning så går jag och lägger mig 19:30 men kan hålla ut till 20:30. Det finns inget att göra på kvällarna. Därför hoppas jag på att denna orgination kan hjälpa mig. Det är även ett samspel med mina flickor. Enda sen de var små har spelen varit det centrala i relationen. Sitter någon och spelar så är alla där och det blir en central punkt i förhållandet mellan barn och vuxna.
Hungriga barn.
Känner ni till?
Jag är hela 35 år gammal. Kan ni fatta att jag är så gammal (gammal inte jättegammal). Jag trivs verkligen inte med att vara så här gammal. Nä klockan borde vridas tillbaka så jag alltid kan vara 22 år. Den ålder jag slutade att bli ett år äldre. Nästan alla gissar på att jag är runt 25 år blir helt chockade när de för höra när jag säger min riktiga ålder. Livet känns som om den är passerat och jag måste sålla mig med de ännu äldre. Och folk säger att livet börjar vid 40. Pytsan säger jag. Det känns som man inte är accepterad och göra vissa saker bara för att man passerat 30-35-års åldern. Att jag måste sluta göra det ena eller det andra, sluta lyssna på min musik som jag gillar för att såna som jag inte har åldern inne.
Shit vilken livkris jag har hamnat i.
Jo, nja, nä eller vad som helst
Välkommen till min blogg här på blogg.se. Har visserligen en blogg på WP men där är det begränsat utrymme av bilder och jag vill inte vara låst till det så jag kände att jag måste byta. Så himla trist kan jag tala om. Jo om jag skall presentera mig. Ylva heter jag och jag bor på Åland men jag är inte härifrån utan kommer från Sverige. Kommer från en förort till Stockholm men jag har aldrig ansett mig som en stockholmare och blev skitarg när nån sa stockholmare eller 08:a. Jag ville tillhöra norra delen av Sverige för min mormor kom ifårn Kalix. Det var där jag ville tillhöra. Under min skoltid så fick jag alltid förfrågan om jag kommer från Finland. Nä sa jag men när jag var 15 så fick jag veta att min släkt från pappas sida kommer från Finland så var det en lycka det med. Typ Finland möter Norrland i Stockholm. Tja nästan iaf men det var så jag ville att det skulle vara. Jag var ingen stockholmare. Hehe.
Drömmen om Norge har jag haft sedan jag var riktigt liten och tydligen så var jag så irriterande med mitt norgeprat för mamma och syrran. Men efter allt prat så hamnade jag på Åland. Jag fann kärleken och han bodde här så det var lätt att flytta hit. Mer exotiskt än Stockholm. Här har jag nu bott i 13 år och har tre underbara flickor. Moa, Jenni och Julia. Mina änglar. <3
Nu är jag skild sedan några år tillbaka. Första tanken var att jag flytta från Åland men då skulle jag inte få träffa mina barn speciellt ofta. Nu bor jag här och jag har mitt liv här. Mitt sociala umgänge finns här som jag lärt känna under dessa år jag bott här. Hur skall jag kunna lämna det för att starta om på nytt igen. Nä det går inte samt att jag inte vill lämna mina barn. Det skall vara något speciellt i såna fall.
