Delmål 1 uppnått
Idag har det gått en månad sedan nyår och jag har hållt mig för att skada mig själv. Det har varit svårt vissa stunder men har alltid tänkt på nyårslöftet och det har hjälpt hittills. Målen för denna månad var att jag skall hänga upp en tavla jag gjort. Det kan vara något jag broderat eller målat eller varför inte fotat. Det blev två tavlor som jag broderat. En liten fågel och en egendesignad solros. Fågeln har legat på bordet i 10-12 dagar och bara väntat på att få hängas upp. Några har även tyckt att jag kunde hänga upp den tidigare men jag vill att det skall vara den sista dagen varje månad för annars blir det inte en hel månad.
Praktik i nästa vecka
För någon vecka sen gick jag till min chef och frågade om jag skulle få praktisera på Therese broderi och garn. Idag for vi dit för att prata med ägaren. Redan på måndag kommer jag att få komma dit och börja praktisera. Jag har ett litet hum om vad jag vill lära mig. Spännande kommer det att bli i alla fall. Håll tummarna för mig.
Tankeläsaren - Kristin Cashore (De utvalda)
Detta är en bokserie på tre böcker. Alla är fristående.
Katsa var bara 8 år när hon dödade en man. Alla blev rädda för henne och undvek henne. Katsa är en särling. Som alla särlingar i de 7 kungariken så har hon en gåva utöver det normala. Katsa har stridens gåva. I Middluns så tillhör alla särlingar kungen och han bestämmer över dom. Utöver sina gåvor har särlingarna två olikfärgade ögon. Kungen utnyttar Katsa så att hon kan hämta in skulder som folk är skyldiga kungen. Katsa vill inte döda någon så hon skadar dom istället. Kapar ett finger eller liknande.
katsa är med i ett Råd som kungen inte vet om. Hon hjälper att frita fångar och under ett av uppdragen med Rådet så träffar hon på en ung man som hon gör medvetslös som visade sig vara ett barnbarn till en av fånge som hon just räddat. De börjar träna tillsammans för Katsa har inte haft någon likvärdig motståndare tidigare. Senare visade sig att Po som hade heter inte berättat om sin gåva fullt ut. Po är en särling från kungariket Lienid. Han utmanar Katsa att inte följa kungens order. När kungen får reda på det blir han arg och och Katsa och Po bestämmer sig för att fara till Monsea där Pos farfar först var tillfångatagen.
Det blir en svår resa och hårt motsånd. Följ Katsas och Pos resa dit och tillbaka.
Denna bok är tänkt som en ungdomsbok men jag gillar denna typ av böcker så jag är nöjd. Det är spännande att få följa Katsa och Po i deras resa. Både emotionellt och kämpaglöd.
Betyg: 5 av 5
Många broderier har det blivit
Jag har broderat och broderat så det har blivit ett gäng som jag tänkte visa här. I kronologisk ordning.
Första tavlorna i långa stygn.
En julsköldpadda
Ett bra ordspråk.
Detta blev en duk till min bror.
Ödlan från duken ovan.
En liten blå ängel.
En anti-huligan.
En vänskapstavla till min bästa vän.
En liten fågeltavla. (Blir mitt första delmål i januari).
En design från Fuldesign.
Lilla sköldpaddan från Hitta Nemo. Massor av färger blev det.
Gjorde en duk till mig själv.
Förlåt för en suddig bild. Egendesignat hjärta med initialerna till mina barn.
Egendesignad solros. Mycket stolt är jag.
Det har släppt
För 8 dagar sen så sänkte jag min Lithium från 2+3 till 2+2 och jag märker nu att skakningarna har släppt. Jag kan sitta med broderierna och brodera länge utan att jag skakar så fort jag försöker att få i nålen i hålet. Missade konstant och det var väldigt irriterande.
Men det finns en nackdel och det är att måendet har sjunkit något. Jag mår hellre bra än att skakningarna släppt. Skall höra med läkaren om detta.
Skakar
Sedan sensommaren/hösten har jag börjat att skaka om händerna. Det blir bara värre ju längre tiden går och kvällarna är värst efter en hel lång dag. Jag har inte sökt hjälp ännu för jag tänker att det kanske inte är något och att det går över. Men det gör det inte. Funderar på om det är nån utav mina mediciner som har en sån biverkan än att det skulle vara början på någon sjukdom. Pratade med min kontaktperson och hon tyckte att jag skulle ringa min psykläkare och höra mig för. Kanske har jag för mycket medicin. Oavsett så är det både irriteranden och jobbigt att skaka. När jag brodera har jag svårt att kontrollera mina händer och fingrar.
Första "suget"
I två dagar har jag pratat om mitt självskadebeteende och om mina delmål. Allt detta har triggat mig och jag sitter här med ångest och viljan att skada mig. Det är så starkt den här känslan. Det är jättesvårt att släppa tankarna på detta men jag skall hålla mig ifrån att skada mig själv. Tog Opamox för att lugna ner mig men min kontaktperson tycker att jag skall hitta på något annat men Opamoxen får blir en övergångsperiod. Hjälp mig att klara min utmaning.
Mitt kommande föredrag
Som ni läst om mina delmål skall jag hålla ett föredrag i juli på Pelaren. Nu har jag kommit på ämnet jag skulle vilja prata om. Om min bipolära sjukdom. Jag vet att vi haft en kväll för flera år sedan men det är alltid bra att ta upp detta igen. Kommer att prata allmänt om bipolär sjukdom med tavla och bilder. Vet precis hur det skall se ut. Längden kommer max att bli 10 minuter men sen kanske det blir diskussion efteråt.
Stabilt mående
Sen mitten av december jag har mått bra. Inga svängningar över huvud taget. Det är väldigt skönt att må bra och det tror jag alla andra gör också. Medicinerna har hittat sin plats plus det som hände i december som jag skrivit om här. Det är helt okej att fara till jobbet. Det tog emot förut men nu är det skönt att göra något om dagarna. Jag önskar att det alltid kunde få vara så här.
Skitsnack
Jag har inte ätit godis på 8-9 dagar. Hurra för mig. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag kommit fram till att min magen inte tål sockret i den mängd som det finns i godis. Magen har varit konstant dålig och diverse äckligheter som kommer med sånt. Nu efter dessa dagar som jag inte ätit godis så börjar mina tarmar fungera som den skall. Är så glad för min upptäckt.
Delmål 2014
Jag och en handledare hjälpte mig att komma på några delmål som jag fick i läxa av min kontaktperson. Delmål hade jag inte tänkt på innan utan det var bara målet jag ville åt. Men det är nog rätt att skriva upp delmål genom året.
Januari: Hänga upp en tavla jag gjort.
Februari: Baka cupcake och fota resultatet.
Mars: Laga en fin middag till mig.
April: Cupcakekväll på Pelaren.
Maj: Ullared.
Juni: Fixa blomlandet.
Juli: Föredrag på Pelaren (ämne kommer senare).
Augusti: Fixa "trädet".
September: Gå på bio.
Oktober: Fotvård.
November: Middag med tjejerna.
December: Lunch med mina kontaktpersoner på EAT.
Detta är min lista och jag hoppas att mitt självskadebeteende håller sig på den bästa sidan.
Tankar kring begravning
Nä jag har inte någon depression men genom alla mina depressioner så har jag tänkt på var jag skall begravas. Skall man begravas där man är född eller där man bor? Begravs jag i Sverige så finns det ingen däromkring men ändå så är det min födelseort. Eller skall jag begravas här på Åland så tänker jag att mina barn finns här men tänk om de väljer att flytta från ön och då blir jag ensam kvar. Ja dessa tankar brukar jag tänka på ibland. Man vill ju vara förberedd även om det kommer att dröja 40-50 år.
Har ni tänkt på var ni vill bli begravda?
Sammanfattning av året 2013
År 2013 var inte ett så bra år för mitt mående. 11 gånger lade jag in mig på psykiatrisk avdelning, antingen på den öppna eller den slutna. Mitt självskadebeteende ökade lavinartat och jag skar mig fler gånger än när jag började för 3-4 år sedan. Ett annat självskadebeteende var att jag tog överdoser (ej dödliga) och 2 gånger fick jag åka ambulans till akuten för att magpumpas och sedan läggas in på avdelningen. Mitt mående var instabilt och jag pendlade hejvilt i mitt humör. Nya mediciner sattes in för att bryta denna svängning. För det mesta var jag låg eller nedstämd. Fick en KBT-kontakt och i olika block jobbade vi på några saker som var jobbiga för mig.
Fick ECT under sommaren. Jag var den lyckligaste i 13 dagar men sen så kraschade jag. Det var inget för mig tydligen. Minnet därefter är lite si och så där.
Men det hände roliga saker också. Jag träffade mina flickor så gott det gick jag visade aldrig hur jag egentligen mådde utan var utåt och extra glad. På sommaren med hjälp från Rädda Barnen så var vi på olika aktiviteter och de var lyckade. Jag älskar mina flickor.
Högtiderna var dessvärre jobbiga för jag var ensam men jag försökte att få ha barnen nån dag under dessa högtider så jag också fick träffa dom.
Avslutade året med att rå om mig själv och ta vara på det jag hade även om jag inte såg mina barn så ofta.
Mina mål för 2014
Jag och min kontaktperson har spånat lite på mål för detta år och det blev en hel del men mycket hör ihop med varandra så även om det ser mycket ut på papper så är det bara några få övergripande mål. Vi tog inte bara det negativa utan även positiva saker.
Detta är min lista:
- Stabilt mående
- Ångesthantering
- Sluta med självskadebeteende
- Inte ta överdos
- Hitta ett annat jobb
- Åka till Ullared
- Campa med flickorna
De fyra första är något jag måste kämpa hårt för och inget som bara görs över en natt. Stabilt mående verkar vara på rätt väg med mina mediciner jag har idag. Kanske det behövs justeras längre fram när kroppen vant sig. Ångesten infinner sig men jag måste lära mig att hantera den när den kommer. Inte genom självdestruktiva handlingar.
Det positiva i listan är just positivt. Jag hoppas jag kan hitta ett tält till mig och mina flickor samt sovutrustning. Det kommer att bli spännande. Tror jag kommer att vara den enda som är rädd, ni vet alla spindlar och insekter. Jag kommer att se framemot detta.
Ullared (Gekås) har jag länge velat fara till och jag hoppas att den blir av i år. Min ena bror kommer att följa med. Har bett min intressebevakare om att spara pengar till resan. Håll tummarna för mig att jag får komma dit och handla något.
Jag skulle vilja jobba med något annat, något mer kreativt. Jobbar kvar på mitt nuvarande jobb.
Nu börjar utmaningen
Ingen har väl undgått att det är 2014 nu. Jag gav dessutom ett löfte för detta år och det är nu min utmaning börjar. Det kommer att vara svårt i början för ångesten lär inte försvinna bara för att jag gett mig själv ett löfte. Måste hitta andra saker för att ta itu med ångesten när den kommer. Brukar sticka, virka eller brodera samt måla men tankarna kommer att finnas kvar och det är dessa jag behöver övervinna. Jag kan ringa avdelningen eller mina kontaktpersoner.
Håll tummarna för mig detta år. :)
