Vågade ta kontakt
Kommer ni ihåg att jag skrev om min dröm om Jesus och Maria? Jag har en fråga som jag vill ha svar på. Hur skall jag tolka det Jesus sa till mig? Nu har jag tagit mod till mig och frågade en personal om telefonnumret till sjukhusprästen. Jag har inte våga fråga om det förut för jag har ju varit den där typen som vägrat tro på allt som har med Gud och Jesus. Den hårda typen. Men jag kan tala om att jag läser en bok här på avdelningen och det är Bibeln. Jag söker svar. Men nu har jag ringt sjukhusprästen och imorgon eftermiddag skall hon komma till mig. Oj vad det satt hårt inne men nu har jag frågat och är nöjd över det beslutet.
Mycket på kort tid
Under en tid har jag mer eller mindre mått dåligt och med allt svängande hit och dit så fick en sak att rinna över bägaren. Jag har så många tankar i hjärnan som jag inte kan sortera. Allt byggs på och inget kan jag lägga undan med tanken att det inte är något värt att komma ihåg. Jag tror att NT-människor kan det här med att sortera sina tankar medan min blir förstorat till enorma proportioner med tankar som kanske inte är sant.
När bägaren rinner över så kommer dessa tankar kring livet. Jag tog mod till mig och ringde avdelningen och här är jag nu. Tack vare detta samtal så har jag fått en andra chans. Nu skall jag få samtal förmiddag och eftermiddag under hela min vistelse. Eftersom den öppna avdelningen är stängd så hamnar alla på den slutna och här finns det föreskrifter så allt som jag kan skada mig med togs bort, till och med skosnörerna.
Skall stanna över helgen till att börja med och sen skall jag prata med min läkare på måndag. Då bestämmer vi om jag skall stanna eller skrivas ut. Jag skall försöka sortera mina tankar och bara vila.
Drive angry
Nicholas Cage är i huvudrollen för denna film. Han är något extra ordinärt som jag inte riktigt förstod. Hans dotter blir mördad och hennes barn blir kidnappad av en sekt. Sekten som tillber Satan skall offra den lilla bebisen vid nästa fullmåne. Jakten är i full gång och Milton (Cage) träffar en ung kvinna som blir indragen i denna jakt.
Milton och Piper stöter på en hel del medlemmar från denna sekt som försöker döda framförallt honom. Några gånger så "dör" han men lyckas alltid komma tillbaka på något underligt vis.
Filmen är spännande och jag har märkt att när jag sitter vid datorn och ser på film så dras jag med i storyn mer än om jag suttit långt bort i soffan och sett på tv:n. Det är en del blodiga scener och äckliga saker men helheten är övergripande bra.
Betyg 4 av 5
Ur gängorna
Jag har en massa olika system som jag själv har bestämt. Tex om jag skall knyta skorna så gör jag på ett visst sätt, alltid, varje gång. Det sitter i handen och kroppen samt hjärnan. Det är så det skall vara helt enkelt. Det är ett sätt också att få lite rutin med allting och få upp snabbheten i det jag gör.
Men idag så var jag inte i mitt "perfekta" rytm. Rutinerna/systemet finns även på jobbet. Det är så jag funkar men som idag så gick det inte alls smidigt. Jag stoppar i snörena i en viss ordning, jag knyter hängerna i en viss ordning och när jag fått halva lådan (alltså 2*3 gungor) så skall högen till lådan men jag sättar mig ner istället och tänker börja på nästa hög. Sen när lådan skulle tejpas så går jag och sätter mig men glömde ta fram en ny tom låda samt hämta flera gungor. Så där har jag varit idag.
Ja såna dagar kan vi alla ha och det blir säkert bättre imorgon.
Highlander: the source
Såg just på denna film via Netflix. Highlander: the source är en film om odödliga som vill finna Källan men det är inte alla som tror på den och inget vet vad som kommer att hända när de finner den. De odödliga överlever genom att halshugga andra odödliga. När ett gäng odödliga gaddar ihop sig för att finna Källan så stöter de på Väktaren. Genom filmens gång så är det några som dödas av denna Väktare.
Det finns bara en som kan nå Källan. Alla vill vara den enda men den är bara ömnad till den rätta.
En hel del halshuggningar förekommer och det är inte direkt najs att se på det och jag kanske får mardrömmar i natt. Var tvungen att tända lite lampor mitt i filmen. Det är en väldigt mörk film med bra musik.
Betyg: 4,5 av 5
Nånting bra kommer att hända
För några år sedan, en sommar så drömde jag en dröm om Jesus och Maria. Jag kommer ihåg den som om det var igår. I en damm så finns det tre pålar som sticker upp ganska långt upp ur vattnet. På vänster sida sitter Jesus och Maria till höger om bordet som då är i mellan dom. Jag har gett dom majs. Detta måste vara runt år 0 (noll) och alla är fattiga men jag bjuder på mina sista majskolvar till dom. När de har ätit klart så säger Jesus till mig att något bra kommer att hända för att jag var så gästfri.
Nu har det gått 2 år och kanske har det redan hänt något utan att jag märkt det men samtidigt så vill jag ju att det skall ske något stort och det är det jag väntat på. Jag har inte tänkt på det varje dag men det kommer upp lite nu och då. Sitter här och funderar på om jag skulle gjort något mer, bett böner eller vad man nu gör, jag har aldrig gjort sånt. Skulle jag ha gått i kyrkan mera? Några frågor som jag kanske inte får något svar på och hur länge måste jag vänta på denna bra-iga sak?
Vad ville Jesus mig när han besökte min dröm? Var får jag reda på svaren?
En väldigt bra rubrik
Tja jag skulle kunna skriva om vädret, om hur det blåser och regnar men det låter sådär bra och väldigt intressant, eller hur? Nä skulle inte tro det så vi skippar det. Imorgon är det vårdplaneringsmöte inom psykiatriska huset. Det är några som kommer och jag då såklart. Vi skall planera min framtid om hur jag vill ha det och mina tankar kring detta. Jag kommer att ta upp en del saker såsom medicinerna.
Tex så har jag svårt för att somna. Jag sitter inte uppe och väntar och kanske aktiverar hjärnan så att jag inte blir trött så går jag och lägger mig efter ca 15 minuter från det att jag intagit kvällsmedicinerna. Jag får bara tröttande mediciner och de skall funka efter 30 minuter därav går jag och lägger mig efter 15 minuter. Men jag blir inte så trött att jag kan somna. Ligger och vänder mig hela tiden. Grubblar gör jag också. Att läsa eller spela går inte heller får då kanske jag inte finner sömnen. Men efter timmar i sängen blir jag rätt så förbannad. Jag hatar att vänta oavsett om jag ligger i sängen eller skall nånstans.
Jag har en hel lapp med mig till mötet. Det var mera saker nedskrivna men igår tog jag bort en tredjedel för jag tror inte att jag kommer få någon hjälp, har ju inte fått hjälp förut så varför nu? Får se om jag skriver ner det igen.
Har även skrivit en ansökan om en sak som kostar en del men jag vill ha något i mitt liv som ger mening. Eller tv-spel kanske inte ger någon mening tycker ni men så är det för mig. Jag har haft skittråkigt i snart 2 år för jag fick inte med mig en konsol och tv-spel. Det var viktigare att flickorna hade något att spela på och det är ändå ex-mannen som betalat för det mesta. Av ren uttråkning så går jag och lägger mig 19:30 men kan hålla ut till 20:30. Det finns inget att göra på kvällarna. Därför hoppas jag på att denna orgination kan hjälpa mig. Det är även ett samspel med mina flickor. Enda sen de var små har spelen varit det centrala i relationen. Sitter någon och spelar så är alla där och det blir en central punkt i förhållandet mellan barn och vuxna.
Hungriga barn.
Dörrskylt
Kommer ni ihåg att jeg berättade om att i förra helgen så var jag och min stödis och plockade stenar. Iadg satt jag och Jenni i soffan för att måla några. Denna sten som är på bilden hade jag redan "sett ut" i sandgropen förra helgen. Jenni målade jättefina stena hon med. En nyckelpiga, en ursöt nalle och en med hjärtan på.
Temabloggning nummer 7
Veckans ord blev på bokstaven A. Admonition betyder förmaning, tillrättavisning eller varning enligt SAOLs ordlista.
"Admonition Angel är Legal i dessa block: Zendikar" och jag fann detta citat på denna hemsida.
Kan jag inte få vara "normal"
Jag har en uppsjö med knäppa och oknäppa diagnoser, fobier och tvång som förstör mitt liv. Visserligen har jag fått nya vänner via Pelaren och de hade jag inte fått om jag varit så här knäpp. Men jag tycker att det börjar bli för mycket av detta nu. En massa saker som styr mitt liv och jag blir irriterad på saker som "normala" människor inte har problem med. Kan ta jobbet som exempel, jag sitter vid ett bort och jag har det snyggt och prydligt och i ordning. Perfekt med andra ord men varje morgon så är det så himla råddigt och totalt kaos. Jag får en enorm inre känsla att bara skrika rakt ut som första reaktion och sen måste jag beklaga detta för någon. Sen måste jag reda upp allt innan jag kan börja med mitt. Jag delar bord med en annan som kommer på eftermiddagarna. Det tar så himla mycket energi från mig och jag blir alldeles slut av detta och då är det bara en sak på hela dagen.
Sen är jag såååå himla rastlös att det verkligen känns som om det kryper under skinnet. Jag pratar massor och en massa smörja osv, kan inte sitta still utan att jag måste göra något samtidigt. Står jag tex och väntar på något så kan jag inte stå still på en fläck utan det blir att jag går fram och tillbaka, dessutom sluter jag mig som en mussla och väcks upp först när någon säger något till mig. Oftast frågar folk om jag är rastlös. Mmm. Jag kan ha så mycket rastlöshet att det inte blir något gjort för jag vet inte riktigt vart jag skall ta vägen eller vad jag skall göra med min kropp. Kan nämna ett exempel, jag kan inte sitta och måla när det kryper inom mig och jag måste röra på mig hela tiden. Svårt att förklara om man inte känner samma sak som mig. Tänk dig att du spelar trummor och du inte kan sluta trumma med händerna för att du är så rastlös och det kryper inom dig. Jag måste få något lugnande för det är ohållbart som det är nu.
Känner ni till?
Jag är hela 35 år gammal. Kan ni fatta att jag är så gammal (gammal inte jättegammal). Jag trivs verkligen inte med att vara så här gammal. Nä klockan borde vridas tillbaka så jag alltid kan vara 22 år. Den ålder jag slutade att bli ett år äldre. Nästan alla gissar på att jag är runt 25 år blir helt chockade när de för höra när jag säger min riktiga ålder. Livet känns som om den är passerat och jag måste sålla mig med de ännu äldre. Och folk säger att livet börjar vid 40. Pytsan säger jag. Det känns som man inte är accepterad och göra vissa saker bara för att man passerat 30-35-års åldern. Att jag måste sluta göra det ena eller det andra, sluta lyssna på min musik som jag gillar för att såna som jag inte har åldern inne.
Shit vilken livkris jag har hamnat i.
Jag har ett härligt kroppsspråk
En handledare på Pelaren skrattade gott efter att jag med hela min kropp förmedlade hur äcklig senap är och varför vi inga skulle ha den i våra coleslaw i dagens lunch. HL tyckte jag var lustig. Har inte tänkt på det men jag kan nog skapa ett roligt kroppsspråk. Men grejen är den att jag känner mig så hemma där att jag kan och vågar göra detta annars är jag väldig tillbakadragen.
Jag kan även fråga saker som jag inte förstår eller fattar som jag håller tillbaka på andra ställen. Jag har fråga varför folk gör si eller så som jag inte förstår för att i min värld gör man inte så. I gengäld hoppas jag på seriösa svar och inget bortviftande eller att jag är frågvis eller liknande.
Jo, nja, nä eller vad som helst
Välkommen till min blogg här på blogg.se. Har visserligen en blogg på WP men där är det begränsat utrymme av bilder och jag vill inte vara låst till det så jag kände att jag måste byta. Så himla trist kan jag tala om. Jo om jag skall presentera mig. Ylva heter jag och jag bor på Åland men jag är inte härifrån utan kommer från Sverige. Kommer från en förort till Stockholm men jag har aldrig ansett mig som en stockholmare och blev skitarg när nån sa stockholmare eller 08:a. Jag ville tillhöra norra delen av Sverige för min mormor kom ifårn Kalix. Det var där jag ville tillhöra. Under min skoltid så fick jag alltid förfrågan om jag kommer från Finland. Nä sa jag men när jag var 15 så fick jag veta att min släkt från pappas sida kommer från Finland så var det en lycka det med. Typ Finland möter Norrland i Stockholm. Tja nästan iaf men det var så jag ville att det skulle vara. Jag var ingen stockholmare. Hehe.
Drömmen om Norge har jag haft sedan jag var riktigt liten och tydligen så var jag så irriterande med mitt norgeprat för mamma och syrran. Men efter allt prat så hamnade jag på Åland. Jag fann kärleken och han bodde här så det var lätt att flytta hit. Mer exotiskt än Stockholm. Här har jag nu bott i 13 år och har tre underbara flickor. Moa, Jenni och Julia. Mina änglar. <3
Nu är jag skild sedan några år tillbaka. Första tanken var att jag flytta från Åland men då skulle jag inte få träffa mina barn speciellt ofta. Nu bor jag här och jag har mitt liv här. Mitt sociala umgänge finns här som jag lärt känna under dessa år jag bott här. Hur skall jag kunna lämna det för att starta om på nytt igen. Nä det går inte samt att jag inte vill lämna mina barn. Det skall vara något speciellt i såna fall.
