Nu har jag inte haft feber på ett dygn och orkar skriva lite mera. Satt och sydde ihop kanterna till en duk jag broderat och eftersom det inte var något intressant på tvn så började mina tankar att flöda. Jag inser att jag inte mått dålig på ett tag (om man bortser från incidenten med mannen). Tankarna började hitta på saker att må dåligt över så jag får komma in på avdelningen. Kan ni fatta vilka knäppa tankar jag får. Jag mår bra och borde vara glad över det. jag har ett hem som jag trivs i. Jag gör saker som jag tycker om att göra varför vill jag då må dåligt?
Det är inte första gången jag tänker så. Jag tänker att jag vill vara med i katastrofer (och överleva) bara för att känna hur det är. Så har jag tänkt enda sen Estonia sjönk. Har inte våga berätta detta men nu är ni de första som får veta detta.
Är jag ensam om detta?