En vän till mig såg vad jag behövde lite saker och överraskade mig igår med en potatisskalare. Helt otroligt vilka snälla människor det finns. Släkt som vänner. Nu slipper jag skala med min osthyvel. Tack så mycket!
Ylva heter jag och jag är född 1978 i Stockholm, Sverige. Har inte riktigt känt mig som en stockholmare. Vet inte varför men så var det. Många frågade mig om jag var finska vilket jag förnekade tills jag var 15 år och fick reda på att jag hade finska personer i min fars släkt. Min mormor kom från Kalix och det var en dragning jag kände (känner) men inte stockholmare. Hatade det när mina sommarfoster-
föräldrar (vad det nu kan heta) sa att nu kommer 08:orna, de bor utanför Sandviken. Jag var ju ingen stockholmare, jag bara råkade födas där och bo där. Hehe.
År 2000 flyttade jag till Åland och kärleken, en finsk man fick jag. Även om vi inte är ihop längre så är jag kvar på Åland för tillsammans har vi tre tjejer. Dessutom trivs jag rätt så bra trots att jag har hemlängtan ibland. Och drömmen om Norge finns allti kvar. En sak som jag konstant tjatade om när jag var liten, min mamma och syster blev tokiga på mig.
Nu lever jag som sjukpensionär för min mentala hälsa har farit till botten och jag har massor att göra för att kunna acceptera och fixa så jag inte faller så djupt. Att den inte påverkar min vardag osv.