Såg den person jag allra helst inte vill se/träffa

För två somrar sen så träffade jag en man. Egentligen inte min typ men jag tänkte vara öppensinnig och låta den personen få en chans. På den andra eller tredje träffen så fick han komma hem till mig eftersom han frågade. Tänkte att vi skulle sitta och prata, laga mat osv. Han tyckte då att vi kunde gå till sängen. Inom mig skrek NEJ men jag har skitsvårt att säga nej till andra så vi hamnade i sängen. Han började tafsa på mig. Jag blev så äcklad och ville skrika NEJ men jag vågade inte. Han vet inte ens om hur jag känner mig så han fortsätter. Försöker lite snällt med att fråga när han måste vara hemma men han hade inga tider att passa. När hans hand var innanför trosor så gick jag upp. Då fattade han och bestämde sig för att fara hem. Mådde skit och kände mig så äcklad.
 
Två dagar senare var jag tvungen att lägga in min på psyket och var inne 8 veckor. Allt pga detta. Nu två år senare så ser jag han på stadsbussen. Hjärtat stanna och jag höll andan en kort stund. Han tittade på mig och jag tror han kände igen mig men jag sa ingen, gick bara längre bak i bussen. Nu kommer ångesten och alla tankar på det som hände. Jag hade förträngt detta men nu måste jag leva med det igen. Skit.
 


Kommentarer
Rosie

Ylva, jag känner såååå med dej nu. Usch tvi för det du va med om!! Dessutom vet jag ju hur tufft du har haft det innan oxo...:(
Är du helt och håller sjuk pensionär nu?
Kram <3

Svar: Tack. Ja det är jobbigt att "uppleva" det igen. Nu under eftermiddagen/kvällen har ångesten byggts upp.Jag är helt och hållet sjukpensionär men jobbar några få timmar varje vecka.
Ylva

2013-12-10 @ 19:43:30
URL: http://Hedberg.devote.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

I Eckerö

En svensk på Åland.

RSS 2.0